Miljötänkande och missräkningar

1990 års miljövänliga tvättmedelslansering hette Via Micro, förpackningarna var mindre och mindre tvättmedel behövdes för varje tvätt.

På 1970-talet blev miljörörelsen en folklig kraft att räkna med i västvärlden. Startpunkten var utgivningen 1962 av den amerikanska marinbiologen Rachel Carsons bok ”Tyst vår” som kritiserade användandet av växtgifter i naturen.

Debatten som följde gjorde att bekämpningsmedel som DDT förbjöds, och under 1970- och 1980-talen flyttades fokus till den övergödning av sjöar och vattendrag som hotade fiskbestånd och annat liv där. Tvättmedelstillverkarna fick mycket kritik för att deras produkter bidrog till övergödningen. Kritiken hörsammades bland annat genom att fosfaterna i tvättmedlen på 1980-talet i stor utsträckning byttes ut mot zeolit, en lera som inte ger övergödning.

En annan åtgärd var att koncentrerade tvättmedel introducerades. Konsumenten behövde inte använda lika mycket tvättmedel som tidigare, eftersom det var koncentrerat (starkare). Som följd blev förpackningarna mindre vilket bidrog till att minska emballageåtgången och därmed belastningen på miljön.

Med Via för miljön

Vias bidrag till kampen mot miljöförstöringen döptes till Via Micro och lanserades 1990. Namnet anspelade på att förpackningarna blivit mindre och att man behövde mindre pulver per tvättomgång. Det nya tvättmedlet innehöll dessutom zeolit.

Ungefär samtidigt som introduktionen av Via Micro kom miljömärkningen, Bra miljöval och Svanen. Det var två likvärdiga miljömärkningar men med två olika avsändare. Bra miljöval hade Svenska naturskyddsföreningen som avsändare medan Svanen är en gemensam nordisk miljömärkning. Miljömärkningen gjorde att användningen av koncentrerade tvättpulver ökade snabbt i Sverige. År 1991 var andelen 13 procent och redan två år senare hela 44 procent. Även de flytande tvättmedlen koncentrerades under denna period.

Övergången till koncentrerade pulver innebar att tillverkningsmetoden ändrades. Det fick i sin tur till följd att Unilevers tvättmedelsfabrik i Nyköping lades ned 1992. Samma år lanserades Via Color som var det första tvättmedlet på marknaden med miljömärket Svanen.

Behovet av ett specialtvättmedel för kulörta plagg var stort eftersom cirka 70 procent av hushållens tvätt bestod av sådana kläder. Miljövänliga Via Color var ett låglöddrande koncentrerat pulver utan blekmedel och optiskt vitmedel.

Men trots den lyckade satsningen på miljövänliga tvättmedel var inte allt frid och fröjd i Vias värld. Stora förhoppningar fanns på nya smutsbekämparen Via Power som 1994 lanserades på den svenska marknaden, förhoppningar som snabbt grusades.

Via Power hade en accelerator i form av mangan och tog bort svåra smutsfläckar redan vid låga temperaturer. Det fungerade bra i länder som har en tradition av att tvätta i låga temperaturer, men när de svenska konsumenterna använde pulvret vid 90 grader blev problemen stora. Tvättmedlet var så effektivt att det gick hål på vissa textiler.

Unilever återkallar produkt

Många ilskna tvättstugebesökare hörde av sig med diverse otryckbara skällsord till media, och en mindre folkstorm bröt ut i dagspress och tv. Via Power hade definitivt hamnat i onåd. Resultatet blev att Unilever återkallade produkten då den uppenbarligen inte lämpade sig för svenska konsumenters tvättvanor.

Bättre gick det med andra nyheter. Parfymfria tvättmedelsalternativ hade länge efterfrågats på marknaden och därför lanserades 1995 Via Sensitive koncentrerat pulver. Två år senare kom Via TAED Sensitive standardpulver.

Dessa produkter som godkänts av Astma- och Allergiförbundet, fick snart efterföljare bland konkurrenterna. Året efter lanserades Via Tablets. Tabletter har fördelar ur miljösynpunkt genom att överdosering kan undvikas. De är också bekväma att använda – något som alltid uppskattas av konsumenterna.

Författare: David Leidenborg, företagshistoriker