Sunlight över Sverige

Sunlight toalettvål, en av företagets mest populära produkter.

Från cirka 1890 och fram till 1911 importerades engelska Lever Brothers produkter till Sverige och såldes av Göteborgsfirman Bergman & Bergstrand. Denna firmas generalagentur upphörde dock 1911 då Lever Brothers startade ett eget svenskt försäljningsbolag, med kontor i Stockholm och Göteborg. I stiftelseurkunden till det svenska AB Lever Brothers stod det bland annat: ”Bolaget skall hava till ändamål att driva rörelse för tillverkning och försäljning av tvål, såpa, parfymer, glycerin, rengörings- och polermedel, toalettartiklar av alla slag och andra artiklar, ävensom bedriva annan därmed förenlig verksamhet.”

Fem år senare lades Stockholmskontoret ned och företagsnamnet ändrades till Sunlight Såptvål. Lever Brothers genombrottsprodukt i Storbritannien och senare i resten av världen hade varit just tvålen Sunlight, så det företagsnamnet borde ge genklang hos konsumenterna, menade företagsledningen.

Fabrik köps in av Sunlight

Namnet modifierades till AB Sunlight sedan bolaget köpt en tom fabrik i Nyköping 1923 i syfte att där starta produktion av Sunlights produkter. Åren efter första världskriget hade fabrikerna i England stora problem med att leverera i tid på grund att beställningarna ökade enormt världen över. För att kunna säkerställa att produkterna nådde konsumenterna ansågs det nödvändigt för Sunlight att starta egen tillverkning i Sverige.
 
Produktionen vid fabriken i startades 1925. Drygt 25 anställda tillverkade produkter som Sunlight tvättvål, Lux tvålflingor och Vim skurpulver. Troget Lever Brothers traditioner annonserade Sunlight flitigt i dagspressen, men fick ändå inget riktigt genomslag för sina produkter – de var dåligt anpassade till den svenska marknaden. Bara några år efter starten började företagsledningen överväga att lägga ned Nyköpingsfabriken.

Från och med 1929 hette Sunlights ägare Unilever i och med att Lever Brothers då slogs ihop med nederländska Margarine Unie och ett nytt bolag därmed bildades. Två år senare fick Sunlight en ny vd, engelsmannen Bramwell-Davis. Han var en skicklig marknadsförare och såg till att bygga upp en ny organisation, där försäljningskontoret, direktionen och reklamavdelningen flyttade till Stockholm. Produkterna anpassades nu till svenska konsumenters behov och reklamen blev mer sofistikerad. Den mest sålda Sunlight-produkten vi den här tiden var Fylgiasåpan. År 1936 kom tvättmedlet Radion ut på marknaden och bidrog till ökad försäljning för Sunlight.

Sunlight expanderar under fyra decennier

Tack vare en stadigt ökad försäljning och ett utökat produktsortiment skedde med tiden en kraftig expansion vad gällde såväl fabriksbyggnader, produktionsvolym som antalet anställda. Ett gyllene decennium för Sunlight var 1950-talet, då syntettvättmedlen lanserades samtidigt som tvättmaskinerna började bli vanliga i de svenska hemmen. Sunlights första syntetiska produkt hette Klara och var ett specialtvättmedel för fintvätt.

När Sunlight introducerade Via 1957 var det en direkt följd av att cylindertvättmaskinen blivit den vanligaste typen av tvättmaskin. Det låglöddrande tvättmedlet Via var resultatet av gedigen forskning och direkt anpassat till cylindermaskinen, som arbetade med mindre vattenmängder än andra maskiner. Och Via, som var en föregångare på marknaden, blev en omedelbar succé.

Fyra decennier av nästan oavbruten expansion hann Sunlight uppleva innan tiderna blev sämre på 1970-talet. Importerade lågpristvättmedel tog över en del av marknaden i lågkonjunkturens Sverige. Det började också visa sig att Nyköpingsfabriken inte höll måttet när det gällde produktionen av tvål. Kvalitetsmässigt dög produkterna, bland annat Lux-tvålen, mer än väl, men kapaciteten räckte inte till i den hårdnande internationella konkurrensen. År 1986 tog Sunlight konsekvenserna av det och tvåltillverkningen upphörde i Nyköping. I stället började man – precis som vid starten för bolaget – att importera tvål från Storbritannien.

Året därpå bytte Sunlight namn till Lever AB, och epoken Sunlight gick slutgiltigt i graven när fabriken i Nyköping lades ned 1992.

Författare: DAVID LEIDENBORG & MATS WICKMAN