Rexona friades i marknadsdomstolen

År 1973 anmäldes en annons för Rexona-tvålen och en annons för deodoranttvålen Shields till Konsumentombudsmannen (KO).

Anmälarna var två läkarstuderande som ifrågasatte om bakteriedödande ämnen verkligen har någon lukthämmande effekt på vanlig kroppssvett.

En av annonstexterna löd: "Tvåla in Rexona och känn dig säker. Vet du bestämt att du inte luktar svett? Sånt är ofta svårt att veta själv. Men om du duschar med Rexona, då slipper du oroa dig. För Rexona är mer än en tvål. Den innehåller ett bakteriedödande ämne för att motverka svettlukt. Tvåla in dig med Rexona varje morgon så luktar du gott och känner dig säker. Rexona deodoranttvål lämnar dig inte i sticket."

KO anmälde Sunlight och dotterbolaget Gibbs till Marknadsdomstolen och krävde förbud.

Bland annat hävdade KO i sin anmälan att de bakteriehämmande tvålarna Shields och Rexona "är av sådan art att de inte är verksamma mot svettlukt från de båda typerna svettkörtlar som människokroppen är begåvad med". KO menade att det var missvisande att tvålarna skulle verka som kroppsdeodoranter. Sunlight och Gibbs hävdade motsatsen, och anmälan gick genom alla berörda instanser och slutade i Marknadsdomstolen.

I domstolen gav Sunlights och Gibbs experter, professor Ingmar Månsson och professor Gösta Vahlne, domstolens ledamöter en ingående lektion i svett och bakteriers inverkan på svett. Resultatet blev att Marknadsdomstolen frikände Sunlight och Gibbs 1975. Domstolen fann att de bakteriedödande ämnena hade en kvardröjande effekt på huden och att de därigenom också hade en odörhämmande effekt.

Författare: Eva Häggmark